Vad är mållinjeteknik i fotboll?

Den vanligaste lösningen bygger på ett batteri höghastighetskameror riktade mot varje mål. Kamerorna följer bollen kontinuerligt, och mjukvaran rekonstruerar dess position i tre dimensioner och fastställer exakt det ögonblick hela bollen passerar linjen. Magnetfältsystem besvarar samma fråga på ett annat sätt, med sensorer monterade runt målet och kretsar inne i själva bollen.

Utslaget når domaren via en särskild klocka som vibrerar och visar resultatet, en överföring som tar omkring en sekund. Domaren vet innan spelarna ens hinner börja argumentera. Situationer där bollen studsar ner från ribban, eller skott som klaras undan av en målvakt som stått bakom linjen, var tidigare omöjliga att avgöra med blotta ögat, tekniken har gjort dem till rutinbedömningar.

Systemets uppgift är en enda fråga: har hela bollen passerat mållinjen? Svaret är ja eller nej, utan utrymme för tolkning däremellan. Huruvida spelet innehöll ett foul, om en anfallare stod offside, och alla andra aspekter av händelsen tillhör domaren och, där sådan finns, videodomaren.

Den skarpa gränsen är det som skiljer den från videogranskning: den kräver ingen genomgång vid planens sida, stoppar ingenting och lämnar inget att diskutera. Ett mål bekräftat av tekniken kan fortfarande underkännas för en förseelse tidigare i spelet, men att bollen passerade linjen står bortom tvivel.

Vägen till införandet banades av uppmärksammade målbeslut som tagits med blotta ögat och senare visat sig felaktiga av tv-bilder. Regelmakarna godkände mållinjeteknik 2012, och systemet dök snart upp i stora turneringar och nådde den globala scenen vid VM 2014.

Spridningen har begränsats av kostnad snarare än tvivel. Installation och drift är dyrt, så systemet finns inte i varje liga, det är koncentrerat till de högsta tävlingarna och internationella turneringar som kan finansiera det. Huruvida en given liga använder det är den ligans egen budget och beslutsfråga.